Simon och jag kom hem igår kväll vid niotiden. Vi är bägge två helt slut.

När vi kom upp till Stockholm i fredags hade Dalens sjukhus skrivit ut min mamma och skickat hem henne. På fredagsmorgon när hon vaknade hade hennes fötter och vader svullnat upp, det har dom aldrig gjort förut, men trots det och alla andra symtom som hon har skickades hon hem! Hon kände inte igen sitt yngsta barnbarn och var ledsen och ångestfylld när vi kom upp.

När hon la sig när försämrades andningen avsevärt och hon fick lov att sitta upp fast hon var väldigt trött. Till slut ramlade hon ner i liggande ställning och flämtandades.

Jag trodde inte man behandlade människor så här! Eller rättare sagt man FÅR INTE behandla människor så här!

När söndagen kom ringde vi efter sjuktransport och det kom en ambulans och hämtade henne. Nu ligger hon på hjärtavdelning på Södersjukhuset och där kan de inte heller förstå att hon skickades hem!

Pudlarna är anmälda till en inofficiell utställning på söndag, vi får väl se om vi kommer dit! Annars är bägge nyklippta och jättefina. JumJum har deppat när jag varit borta. Det är ju nackdelen att ha en enmanshund. När jag kom hem jublade han!!!

Jag har anmält till en tvåan tävling också, fast det har jag kanske redan sagt!`?!

Provet i torsdags gick bra! Jag blev skitnervös av en av examinatorerna, hon var barsk i överkant! Men jag ville gå först och det fick jag så sen var det ju över. Jag gjorde ganska bra ifrån mig trots allt. Föraren sa att jag INTE fick vända ryggen till när jag talade till henne! Gör jag ju inte i vanliga fall, tvärtom skäller jag ju på ungarna när dom gör det. Sen var sträckan innan framåtsändandet för kort tyckte hon. Det var det dom sa om mig!

Nu ska jag ringa till SöS!

Ha det!

Vi tränar på. Ljudgivningen känns som det kan gå att få till utan att vi ska få fler gråa hår av den anledningen, dom kommer ju ändå! Han har som jag befarade blivit skälligare! Men det får jag ju ta.

Framåtsändandet går också, framåt!!!

Vi har börjat med stolar som iklädda ytterkläder står med 5 meters mellanrum på gatan. Första gången tyckte han, förståss, att det var konstigt men sen……….gick han mellan som om dom inte fanns.

Jag har större farhågor över mina grannars tankar om sina grannar alltså oss. Vi har ju bott här i över 27 år så lite vana är dom ju!

Vi övar vidare med detta.

Min mamma ligger på sjukhus i Stockholm. Det är väldigt långt till Sth just nu. Man åker ju inte över dagen direkt och jag har ju en del att stå i också så det är ju inte bara att vara där ett antal dagar i sträck. Men på fredag åker Simon och jag upp för att vara där över helgen åtminstone. Därför blir det tyst här.

Nu vet ni det och i morgon, torsdag, ska jag göra det praktiska provet i tävlingsledarutbildningen. Vill ni kan ni ju hålla en tumme.

Puss i ljumsken och ha det bra. Och jag är ganska så brun nu.

Igår började jag!

Ljudgivningen verkar inte bli något problem, alltså att få honom att skälla! Jag blåser honom på nosen och då skäller han. Sen ska det ju göras momentmässigt men han skäller i alla fall och det är ju bra.

Framåtsändandet har vi gjort sammanlagt sex gånger alltså jag har försökt få honom att trava sådär lagom fort sisådär 12 meter framför mig! Han ser ut som ett UFO! Men det gjorde han när vi börja träna framförgåendet också så det är nog helt i sin ordning!

Idag började jag dagen med att lägga ut upptag!  Tre stycken på rad med kul grej om han gick åt rätt håll!

Första upptaget snurrade han bra fint med. Han har ju naturligtvis inte förstått än själva vitsen med alltihop. Från att ALLTID blivit påvisad ett spår ska han huxflux sticka ut från mig och själv leta reda på det och  reda ut det. Ja  han har ju provat på några upptag fast jag är inte så säker på att han håller med om det!!!

Jag tror inte han uppfattade det som ett spårarbete nämligen!

Jag hade hoppat ur bilen och gått spåret, upptaget, direkt så när han bakspårade dit fanns det ju ingenting där. Lite snopet! Han vände självmant och grejade det!

De andra två tog han skitsnyggt!  Det finns alltså hopp, fast det har jag ju trott på hela tiden!

Ni kanske undrar hur jag kom in i bilen igen? Jo jag gick spåret rakt fram och när det var klart så gick jag över på andra sidan vägen och kom alltså tillbaka till bilen på passagerarsidan, gick in i bilen på den sidan och krånglade mig över till förarplatsen och körde därifrån! När vi sen skulle gå spåret, upptaget, bar jag fram honom till vägen så att han inte skulle korsa någonting. BRA med en liten hund!!

Nu ska jag sola så jag blir brun!

Ha det bra och missunna inte andra framgång!

Nu har vi firat Valborg, Första maj och Mikaela. Vi har varit lediga helt och hållet sedan sista tävlingen så nu är det dags för nya tag!

I högre klass finns ju några helt nya moment. Ljudgivning, framåtsändande, upplet, tung apport och inkallande med ställande + att föraren går utom åsyn på platsen. Lite framförhållning har jag haft! Men det finns två moment som jag inte har startat med än! Det är ljudgivning och framåtsändande.

Ljudgivning vet jag inte om jag vill börja med? JumJum är ju en rätt så tyst pudel, iallafall jämfört med Kanel, och jag har läst att skalltröskeln kan bli mycket lägre alltså en skällande pudel till i familjen! Jag har också läst att men kan få ett verktyg till gnället på plan det vill säga du kan ju beordra tyst när det kommandot är inlärt. Men tyvärr vet man ju inte vilket eller vad man får för resultat så jag funderar vidare så får vi se!

Om vi skulle upp i elit vore det ju inget snack om saken men……….

Framåtsändandet är ju ett riktigt skitmoment!

Men jag ska börja med det.

Annars tycker jag att vi kommit en bit på väg med de andra momenten.

Sen har vi ju spåret som ju ska tas upp genom, ja just upptag. Vi har gjort det kanske 5 till 6 gånger och jag tror han har 100 % bakspår!

Men vi har inte gjort det speciellt effektivt utan mest kollat så nu får jag ju försöka lära in framspår!

Annars har jag tänkt tävla lite mer tvåan! Hade ju tänkt trean i år men det får vänta lite! Lydnaden är ju bra att träna jämsides med brukset, tycker jag blir mer noga då.

Dessutom blir det ännu ett skäl till att få bort gnället för i lydnaden åker du all världens väg med så mycket pip som han kan när han är som värst!

Så nu har jag bestämt mig för att anmäla till Pudel-SM i juli. Jag har ju anmält Kanel till utställningen så…..egentligen vet jag inte varför jag har tvekat!

Det var allt för idag, ha det bra där ute! Och GRATTIS alla som blivit uppflyttade eller vunnit på utställning eller ”bara” gjort något som ni är stolta över.

Just nu för 15 år sedan hade jag fött en liten flicka! Mikaela, även kallad Mikkiz och Mika och Kråkan, har blivit STOR!

Många Gratulationer på Din stora dag älskade unge.

Tidaholm, är ju nära och bra, så dit styrde vi kosan i ottan. För Per som jobbat sen kväll var det VÄLDIGT tidigt! Ottan och ottan, vi åkte klockan sex. Lottningen gick ju precis som jag inte ville! De fem första startnumren skulle ut och spåra först för att ta lydnad och annat efter spåret. Det passar ju JumJum  och mig bättre eftersom han kommer ner på jorden lite då men naturligtvis drar jag nummer 7. Ett ekipage före sen är det vi! Kalas, dessutom var det ju blött eftersom det regnade en del men inte mycket. Nåja jag var ju ute efter träning och att något blir som det aldrig förut varit är väl bra träning?  Han var ”ganska” så het kan jag säga utan att överdriva ett dugg. Trots detta och blöta fick vi ihop 216,5 poäng på enbart lydnaden alltså utan plats med skott. Vi tappade alltså 33,5 poäng på lydnadsdelen, det är ju inte mycket egentligen men det var ju dubbelt så mycket som i Göteborg!!! man blir bortskämd!:)

När vi gjort lydnaden, fortfarande ingen plats, åkte vi ut till spåren. Det visade sig att jag fått samma spår som förra gången jag tävlade i Tidaholm! Tyvärr! hade jag ingen nytta av det, jag kände inte igen mig inne i skogen! Fast JumJum har ju något som inte jag har, en otrolig nos, så han fixade spåret galant. Inga fikande farbröder vid vinklarna, ingen husse heller som stog och hängde utan raka rör! Vi fick med alla apporterna på tiden 16 minuter och då tog vi det lugnt!

Nu var det ju riktigt skönt att lydnaden var klar! Platsen oroar mig inte mer ”än att vad som helst kan ju alltid hända” och trots att en hund strulade fick JumJum fullt på momentet.

Budföringen kvar då och fortfarande visste jag inte vad vi fått på påsläppet.

Via en stor båge mot skytten, han tog fel men redde ut det, rusade han till mottagaren, satt tryggt och fint och väntade på kommando och sprang utan omväg till mig. 9,5 från bägge domarna. Lite snällt kanske, tyckte jag men man klagar ju inte.

Totalt då? Jo vi tappade ju två poäng då på specialen för upptaget var tydlig riktigt bra så där hade vi fullt + 33,5 på lydnaden gjorde att slutsumman ”bara” blev 564,5. Vi blev tvåa på det. Vinnaren hade 569 poäng.

Den här snygga vann vi!

Summering: en tävling med hög klass på många ekipage. Av 11 startande bröt bara två, en godkänd och resten uppflyttade! Jag kan ha fel men jag tror att det var så.

JumJum gör ju succé, många kommer fram och pratar och tycker det är sååå roligt att det tävlas med en hund av icke brukshundsras. Att han sen är helt enastående kanske dom inte säger man jag vet att dom tänker det.

Det tävlades högre också. GRATTIS Christer Odh och Marhöjs Winnie till uppflyttningen till elit och segern i högre.

Lite trött på allt!

Känner mig ensam och övergiven.

Förkylningen sitter kvar i kroppen och gör mig orkeslös.

JumJum matvägrar i dag.

Måndag förmiddag och jag/vi har redan hunnit med ett spår! Inte så långt men en hel del lurigheter fick jag med.

Jag la spåret där vi går delar av vår morgonpromenad alltså korsade vi spåret själva, jag och alla tre hundarna, TVÅ gånger! JumJum fick inte nosa just där jag gått! Sen upptäckte jag till min lycka att spåret korsats av minst två andra hundekipage på andra ställen, man kan ju inte få det bättre!

JumJum hade lite svårt på upptaget, kan ju ha att göra med att han brukar släppas lös just där när vi tar vår första promenad på morgonen! Men han löste det utan hjälp. Jag hade lagt två apporter ganska tidigt och nära varandra för att få ner tempot på honom lite och han tog bägge och gav till mig! Duktig duktig hund!

Efter kanske 50 meter efter andra apporten kom min granne med hund, dom hade just gått över vårt spår, och språkade glatt och jag svarade! Man vet ju ALDRIG vad man kan råka ut för så det är ju lika bra att ta tillfället i akt när det dyker upp störningar! JumJum spårade vidare trots att matte pratade! Ja, han är skitbra på allt.

Resten av spåret fixade han utan problem men efter slutapporten hade jag gått över asfaltsvägen hem till oss. Jag gjorde ingen stor grej av slutet utan pekade vidare och sa ”spåra” och han går över asfalten med näsan nere och in på grannens tomt, uppför slänten till vår tomt, där ställer en bajshög från Kanel till det lite men han tar tag i spåret och kommer fram till roligaste leksaken han vet.

Han var lite konfunderad, tyckte jag men han tvekade inte när jag bad honom fortsätta spåra!

Det är kul när man får till detJ

Annars undrar ni ju självklart hur jag mår!?!

Jag har inte lika ont i halsen och rösten är på G. Jag känner mig lite matt och orkeslös men det är ju inte konstigt. Ska försöka åka upp på tävlingsträningen i kväll, i alla fall en liten stund. Vi kanske inte gör så mycket men jag kan ju alltid lyssna på lite tjat och vem vet det kanske vankas tårta Stellan?

Ha det bra och solen lyser ju lite idag med!