Lite trött på allt!

Känner mig ensam och övergiven.

Förkylningen sitter kvar i kroppen och gör mig orkeslös.

JumJum matvägrar i dag.

Måndag förmiddag och jag/vi har redan hunnit med ett spår! Inte så långt men en hel del lurigheter fick jag med.

Jag la spåret där vi går delar av vår morgonpromenad alltså korsade vi spåret själva, jag och alla tre hundarna, TVÅ gånger! JumJum fick inte nosa just där jag gått! Sen upptäckte jag till min lycka att spåret korsats av minst två andra hundekipage på andra ställen, man kan ju inte få det bättre!

JumJum hade lite svårt på upptaget, kan ju ha att göra med att han brukar släppas lös just där när vi tar vår första promenad på morgonen! Men han löste det utan hjälp. Jag hade lagt två apporter ganska tidigt och nära varandra för att få ner tempot på honom lite och han tog bägge och gav till mig! Duktig duktig hund!

Efter kanske 50 meter efter andra apporten kom min granne med hund, dom hade just gått över vårt spår, och språkade glatt och jag svarade! Man vet ju ALDRIG vad man kan råka ut för så det är ju lika bra att ta tillfället i akt när det dyker upp störningar! JumJum spårade vidare trots att matte pratade! Ja, han är skitbra på allt.

Resten av spåret fixade han utan problem men efter slutapporten hade jag gått över asfaltsvägen hem till oss. Jag gjorde ingen stor grej av slutet utan pekade vidare och sa ”spåra” och han går över asfalten med näsan nere och in på grannens tomt, uppför slänten till vår tomt, där ställer en bajshög från Kanel till det lite men han tar tag i spåret och kommer fram till roligaste leksaken han vet.

Han var lite konfunderad, tyckte jag men han tvekade inte när jag bad honom fortsätta spåra!

Det är kul när man får till detJ

Annars undrar ni ju självklart hur jag mår!?!

Jag har inte lika ont i halsen och rösten är på G. Jag känner mig lite matt och orkeslös men det är ju inte konstigt. Ska försöka åka upp på tävlingsträningen i kväll, i alla fall en liten stund. Vi kanske inte gör så mycket men jag kan ju alltid lyssna på lite tjat och vem vet det kanske vankas tårta Stellan?

Ha det bra och solen lyser ju lite idag med!

Jag har tappat rösten! Har ju varit lite förkyld ett tag men igår började rösten kraxa. Halsen känns invändig som ett stort sår och det värker inifrån och upp i öronen. Jag har varit ett halsbarn, då för hundra år sen, med många halsflusser och halsbölder på min sjuklista men så ont som jag har nu har jag aldrig haft i halsen förut.

Dessutom har jag alltså ingen röst. Idag hade vi en tävling som jag ringt återbud till tidigare, det var ju tur för det hade aldrig gått!

Oroar mig lite för torsdag då vi har vår sista lägretävling någonsin! Det går ju inte att tävla utan röst när men inte har teckenkommando.

Men det är ju flera dagar dit och jag får väl besöka läkare i morgon om jag inte blir något bättre innan dess.

Gårdagens tävling har jag lagt i bakhuvudet och tar bara med mig det som kan hjälpa oss i framtiden.

Det gick ju bättre för andra på den här tävlingen och jag vill här

                 GRATTA Patric och Ibitza som fick 510 poäng och blev uppflyttade!!!!

Det var deras första lägretävling och så gjorde dom det!

Dessutom blev Stellan och Freja uppflyttade från appellen med 280 poäng! GRATTIS till er också.

Stellan och Freja är ju med i vår klubb så dom känner jag ju sen gammalt men Patric och Ibitza träffade vi första gången i går!

Behövs förklaras!

Efter Vadstena tävlingen bad jag om hjälp med ett PM (till Hallsbergstävlingen!) och Patrics fru Linda svarade mig. Linda och jag har mailat rätt mycket sen dess och det var ju jätteroligt att träffas, även om det blev kort för vi ville ju hem!

Jag lär inte göra många knop idag utan det är vila som gäller. Och tystnad, det är svårt att vara tyst när man heter Kerstin, fast det var väl en helt onödig kommentar tycker alla som känner mig! Bjuder på den!

Ha det bra alla där ute och nu är Ni inte så bara på att skriva kommentarer igen!?!

Hemma klockan 11.00

Vi , eller för att vara ärlig, jag fixade inte spåret!

Snyggt påsläpp kanske 10/10 vad vet jag?

Iväg bar det i alla fall och en apport hittade han ganska fort, det var nog den första apporten i spåret tror jag. Sen drog det iväg över ett kalhygge och där missade vi en apport (fick jag reda på av spårläggaren!). Vidare hittade han fyra apporter sammanlagt. Han tog upp alla och gav till mig. Duktig pojke.

Sen kom vi till ”slutet”, trodde jag eller visste jag. Men JumJum drog iväg och tog en vinkel och ut på ett nytt kalhygge. Varför trodde/visste jag då att slutet var där jag visste?

Jo vi kom upp för en slänt och på andra sidan den står 3 personer, det var ca 25 meter bort! Dom stog visserligen på en väg meeen en av dom var Per! Självklart, i mitt huvud hade vi ju gått över slutet. Dessutom tyckte jag redan där att spåret var långt! Men, som ni vet, ett av mina motton är ju ”lite på din hund” så jag följde ju efter! Men vi fick ju inget kvitto på att vi var rätt, typ en apport, så efter en lång sträcka vände jag honom!!!

Vi var enligt utsago cirka 20 meter från slutet då!?!

Jag tar på mig ALLT! Det har ju inte hänt någon skada som tur är. Jag har inte skällt och gapet på min härlige spårare utan bara plockat av honom av spåret. Och spår tar ju egentligen aldrig slut utan även i vanliga fall, när du hittat slutapporten, fortsätter ju spåret.

Mina tankar om mig själv är ju att jag är fruktansvärt lättlurad! Men jag har lärt mig väldigt mycket av detta som jag hoppas att vi kan få användning av senare i karriären!

Jag är inte besviken utan det kunde ju hänt på ett mindre väl valt tillfälle! Vad som helst kan hända och andras tävlingar är verkligen inte som våra hemmatävlingar. Hos oss är vi ju så noga med att spårmottagaren inte syns eller ligger i vind. Det här tar inte bort känslan från förra helgen och som jag sagt förut.

        JUMJUM  ÄR EN DJÄVUL PÅ ATT SPÅRA

Vi kan ju inte läsa om den tävlingen i all evighet!?!

Jag har landat!

Egentligen kan vi ju pensionera oss nu för bättre lär det aldrig gå! Inte ens lika bra.

Men inte vi inte. Imorgon tävlar vi igen! Det finns inga reserver att tala om så därför åker jag och tävlingstränar på allvar!

I veckan har vi vilat två dagar, onsdag och torsdag. I måndags kördes vi igen ett pass lydnad och i tisdags hade vi kurs. Helen, som är kursledare, vill ju gärna se framåt! Så jag fick tips för svängarna i krypet, kommer ju i elit och dit har jag inte tänkt oss!

Men det kan ju vara roligt att träna in ändå.

Jag och JumJum bjöd våra kurskamrater på tårta och det var uppskattat även om de inte var hemgjorda!

Idag fredag har jag kört igenom lydnaden, gjort en budföring och en kort apportstig.

Lydnaden gick kanon. Simon sköt fyra skott under platsen med bara 30 sekunder mellan skotten. Dessutom gick jag ur åsyn på tre! Det gick också väldigt bra, JumJum tittade inte en enda gång bakåt. Under budföringen sköt Simon bara när JumJum sprang tillbaka till mig och inte en reaktion!

Apportstigen missade han en apport på! Han var lite bekväm och gick runt rishögen istället för igenom och då missar man!

Håll en tanke till oss i morgon!

Ha det bra

Och TACK för alla uppskattande ord. OM ni visste vad det värmer!

Efter en god natts sömn har jag nu tid att skriva om gårdagens bedrifter. Ja det känns som vi gjorde en bedrift!

Jag är lite seg på morgonen så jag behöver gå upp någon timme innan jag ska iväg. Det betydde igår klockan tre! Vi åkte hemifrån halv fem och tur var väl det med tanke på att vi fick punktering! Däcket som fungerar som reserv fick man inte köra fortare än 80 km/tim, så hemresan tog lite tid!

Vid lottdragningen drog jag sista startnumret, 8:an. Jag gillar ju att gå ut först så jag i lugn och ro kan kolla på de andra, så det kändes ju sådär! Jag tittar inte alls på de som startar före mig, är ju så lätt att hänga upp sig på moment som känns ”konstiga”.

Hade jag tittat igår t.ex hade jag antagligen blivit konfunderad på linförigheten som det var många ”konstiga” vändningar i för att vara lägre. Men väl på plan är det ju bara att följa tävlingsledarens anvisningar.

Nåväl vi börjar väl från början?

Spåret var en ny erfarenhet! Ja spårat har vi ju gjort men JumJum uppförde sig inte som jag är van vid. Det kändes som vi spårade (ja eller JumJum då!) som ett slalomåk! Och han låg inte på i linan som jag är van vid. Vi hittade en apport ganska snart men sen!!!

Jag var helt övertygad att det var på väg att gå åt helvete! men ett av mina motton är ju ”lita på din hund” så då gjorde jag det. Det visade sig ju att han var rätt. Per hade hört oss hela tiden för spåret gick som i en ”gryta” nedanför vägen där han stod och han trodde inte heller riktigt på det! Slutet var kanske 100 meter nedanför påsläppet, så det var ett tajt spår. Men jag har ju tidigare hävdat att JumJum spårar ALLT och ja det gör han ju bevisligen!

Domarna hade pratat med Per efter påsläppet och tyckte att det var ett väldigt bra påsläpp. Sånt är ju kul att höra! 

Tillbaka till klubben för resten.

Platsen med skott, han låg bredvid en schäfertik som efter halva tiden tyckte att det var dags för momentet ”kryp”! Hon kröp cirka 5-6 meter innan hon tyckte att det nog var rätt skönt att ligga i alla fall! Sen kom hon på att det var inkallning på repertoaren också så då gjorde hon det momentet också! JumJum låg kvar men tittade lite undrande på henne – ”du ska ligga still nu!” tycktes han tänka. Jag tyckta att han reagerade lite väl mycket på skotten. På det första skottet brukar han ju titta till skytten och sen inte bry sig (i alla fall numera!) men han kollade till henne på alla skott.

Budföringen sen. Eftersom vi gick sist fick vi ju allas skott till livs! Vi stod rätt så nära så jag tyckte nog att han blev lite ”låg” men han sprang skitbra ut till mottagaren, lite avvaktande tillbaka tyckte jag, det tyckte inte domarna dom skrev ”utmärkt” som kommentar bägge två!

Efter detta blev det ju väntan, iochförsig inte så lång egentligen men då känns det ju som klockan står still.

Jag var skitnervös! Alltså det var otroligt länge sen jag va så nervös på en tävling! Jag visste ju att jag hade fullt på specialen, igen får jag väl tillägga!

Platsen trodde jag inte att dom dragit något på, man kan ju inte vara säker innan man sett det svart på vitt. Alltså var det ju upplagt för att vi hade världens chans till uppflyttning meeen”du vet ju aldrig”!

Nåväl det blev ju min tur! Då hade jag dragit upp honom lite för som sagt, han kändes lite låg. (Polisen hade en skjutbana som dom tränade ivrigt på denna dag. Bana låg ungefär 150-200 bort. Det var väldigt mycket skott denna dag!).

Jag tittar ju inte på poängen under tiden men vi fick applåd efter linförigheten så jag kände ju att vi fått bra betalt.

Framförgåendet gick bra. Alltså det är ju inte hans paradgren! Han gick ut jättebra men vände om på bägge sträckorna när det var dags att stanna! Men helt OK för oss.

Läggandet under gång har ju varit ett aber sen Vadstenatävlingen, det kan ju gå troll i saker och ting. När jag körde lite uppvärmning, ja då la han sig inte! Sånt är ju så kul, jag känner mig ju så lugn och trygg då! Alltså tog jag i för kung och fosterland, fick mycket riktigt: ”kraftigt kommando” men han la sig och 8,75 i betyg är bra.

Inkallningen inga problem.

Krypet gjorde han ju inte heller i snön i Vadstena. Det har ju varit hans paradgren, han kryper ju så man få tårar i ögonen. Men efter sista tävlingen så har han slarvat en del. Hög i starten och slarvig vid själva krypet. Men inte i Göteborg. Full pott!

Apporteringen gick också oväntat bra! Han griper ju inte så där som man vill men för att vara JumJum tog han upp den väldigt bra.

Och sen hoppet då. Där fick han lite avdrag för ”gnäll” av den ena domaren! Jag tror att han pep men vad gjorde det?

När momenten var slut fick jag glädjefnatt!

Att vi klarat uppflyttning var ju helt klart, att vi fick sådana fantastiska poäng att slutsumman blev ofattbar, det visste jag ju inte! Att det skulle räcka till vinst var ju en bonus men det var ju uppflyttningen som var målet och det klarade vi.

Alltså vi är bra!

För den som inte orkar läsa allt kommer en förkortad version!

Påsläpp på spår    10/10

Spårning              10/10

Budföring             10/10

Linförighet            8,5/9,5

Framförgående      8/8,5

Platsläggande         8,5/9

Inkallning               10/10

Krypande                10/10

Apportering            9,5/9

Hopp                       9,5/10

Plats med skott        10/10

Summa totalt 583.5 poäng.

Nu har ni fått en längre version eller? och en kort för den som vill det!

Ha en underbar dag i solen! Det ska jag!

Idag har jag och JumJum blivit uppflyttade till högre spår!

Jag är jättetrött, gick upp tre i morse och dagen har ju varit händelserik!

Men det viktigaste, jag berättar mer i morgon, vi blev uppflyttade och vann hela tävlingen!

På poängen 583,5!!! Av 600 för er som inte är initierade.

 Det är riktigt bra!

Det var en bra tävling också, trevliga människor och fin plan.

Som sagt, återkommer!

 JumJum 21 dagar.

Idag när vi tog vår morgonpromenad fick vi sällskap av Liz och Alba. Alba kan ni se i början av denna bloggs liv. Jag älskar Alba och hon gillar mig. Nåväl vi sprang och lekte men rätt som det var så var jag inte alls bredvid henne utan i vattnet!

 "då såg jag ut så här"

Jag blev väldigt förvånad. Matte plockade upp mig och sen skyndade vi oss hem. Det var rätt så kallt i vattnet så badet efteråt va rätt så skönt. Sen blev det ju förståss föning och kardning, inte lika nice men resultatet, ja avgör själva.!  Vad Vad lite blås ändå kan göra! 

Nu är det jag igen! Jag fattar inte vad det tagit åt mina hundar? Jag har gått kanalbanken i 30 år med hund. Aldrig har någon ramlat i förut.

Det började med JumJum för cirka 2 månader sen. Då sprang han och Kanel och lekte, någon tänkte inte på att kanalbanken svänger ibland och vips så var han i sjön!

Någon vecka senare ligger vår collie Atlas, som jag inte berättat något om för er än,  och rullar sig i den sköna nysnön och jodå han ramlar också i.

Hade jag varit ensam ute med hundarna  vid det tillfället vet jag inte hur det hade gått. Atlas ramlade i där det är som allra högst ovan vattnet och jag hade inte fått upp honom själv. Det var långt tatt simma till en lägre pir så det var tur att Per va med!

 Här är Atlas.

Annars har barnen och jag varit i Skövde och shoppat loss lite idag på deras lediga dag. Jag har ju lite dåligt samvete att dom har varit och kommer att få vara, ensamma hemma när jag tävlar. Ja jag vet att dom inte är pyttesmå och har många människor här omkring sig men ändå känns det bra att skämma bort dom lite!!

Ha det bra!